söndag 20 januari 2013

Värdeinvesteringens tio budord

Värdeinvesterare?
När man kallar sig för "defensiv värdeinvesterare" får man ibland förklara vad det kan tänkas innebära. Ett centralt problem är att värdeinvestering som sådant inte är entydigt definierat. Benjamin Graham som anses vara värdeinvesteringens anfader använde själv inte termen (wikipedia). Många ställer värdeinvestering och tillväxtinvestering som varandras motpoler medan andra anser att tillväxt endast är en av värdekomponenterna.

Jag tänkte därför ge mig på att försöka definiera min syn på värdeinvestering och vad som definierar den defensive värdeinvesteraren på formen "tio budord". Budorden är sammanställda från profeterna Graham, Dodd, Buffett, Munger och Lynch.

1. Pris är vad du betalar, värde är vad du får

Detta citat av Warren Buffett börjar med att definiera värde som något skilt från priset. Här sätter man direkt en gräns mot lejonparten av all teknisk analys samt mot den effektiva marknadshypotesens starka former. Utan denna distinktion mellan pris och värde existerar inga bubblor, priset är alltid rätt och det enda en vara är värd är vad någon annan är beredd att betala just nu.

Att det finns en skillnad mellan pris och värde måste ses som ett axiom, det vill säga en tes som hela värdeinvesteringen vilar på, men som inte kan verifieras eller styrkas. Man bör vara medveten om att många personer långt intelligentare än jag anser att detta är fel, att en tillgång är värd exakt vad någon annan är beredd att betala.

Vad tycker du, är pris och värde samma sak?

Nästa del->

10 kommentarer:

  1. Svar
    1. Vi får se om den kan ros i land ;-)

      Radera
  2. Tulpaner var en gång högt prissatta men även om priset nu är mer modest har väl inte värdet försämrats?

    Min tolkning av TA är att den beskriver hur folket agerar i ett instrument dvs om det är aktie A,B eller C är ointrssant.

    Hoppas du kommer in på höga utdelningar och då varför man i vissa fall kan tjäna på att välja en aktie med lägre utdelning. Uppenbarligen fattas jag några trådar i huvudet för än så länge har den känslomässiga poletten int trillat ned trots jag läst flera artiklar och dessutom själv gjort enklare koll på utfallet som faktiskt visat sig stämma.

    SvaraRadera
  3. Apropå Buffet
    "As you can see from the graph below, $100,000 invested in the S&P 500 a decade ago – with dividends reinvested – turned into $181,536. Not bad. But it required sleepless nights, nerves of steel and an ability to endure neck-snapping volatility. (If you had invested $100,000 in Berkshire Hathaway, it would have done a little better, growing to $186,194.) But the same $100,000 invested in the Gone Fishin’ Portfolio turned into more than a quarter of a million dollars – $258,876 to be exact – and exposed investors to far less risk and volatility. (After all, 30% of the portfolio is invested in various types of bonds.)"

    från http://gonefishinportfolio.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Utan problem och risk och utan ansträngning kan du nå en kraftig överavkastning. Se här hur det gått under period X-Y."

      Det man måste fråga sig är vad som säljs, och det är alltid något som säljs. I det här fallet en bok.

      Radera
    2. Tack Lundaluppen för en mycket trevlig blogg.

      Angående dessa "budord" så skall det bli intressant o se hur du placerar dessa inom ett investerarperspektiv, ser fram emot dessa inlägg.
      Nu till svaret.

      Gonefishinportfolio strategin är i mina ögon mycket lik Lundaluppens PPM strategi som han skrev om nyligen (70%-30% varianten iofs endast svenska fonder) och den strategin har jag funderat själv på efter att jag läste om den här och om man lägger sig 70% i Indexfonder från USA, Asien, Europa (ev sverige) samt Afrika och sedan 30% i ränta så har man så gott som samma strategi.

      tack för länken.

      Radera
  4. Hej Luppen. Det är intressant det du skriver om värdeinvestering VS tillväxtinvestering.

    Jag tycker överlag att många bloggare som kallar sig värdeinvesterare försöker vara för mycket Fisher/Buffett och letar "wonderful companies", hög tillväxt och vallgravar istället för att koncentrera sig på att köpa värde (intjäningsförmåga/utdelningar/tillgångar) billigt! Visst är det härligt om man lyckas men jag tror det är betydligt svårare. Att hitta "wonderful companiers" handlar till stor del om att prognostisera framtiden vilket är otroligt svårt. Som Graham skriver; "Emphasize protection over prediction!" Om man koncentrerar sig på att minimera nedsidan så tar uppsidan hand om sig själv. Som jag har förstått det brukar värdeinvesterare traditionellt sätta värdet av tillväxt till noll. Inte för att det är noll utan för att det är så fruktansvärt svårt att prognostisera.

    James Moniter skriver:

    "The promise of growth has a seductive allure, much like the siren's song. However, it rarely pays for investors to do what feels comfortable. For instance, star stocks (those with good historic and forcast growth) have underperformed dogs (poor past and forecast growth) by around 6% p.a."

    Och här pratar han alltså om intjäningstillväxt, utan hänsyn tagen till att "star stocks" ofta dessutom är dyrare! Dvs senaste decenniets "stars" när det gäller tillväxt blir de följande decenniets "dogs" och tvärtom.

    Spontant när jag läser detta tänker jag tex på SCA som de senaste tio åren varit ett "tråkigt" bolag men som nu verkar ha växlat upp tempot och försöker växa omsättningen i emerging markets och marginalerna genom renodling mot hygien. Jag tänker också på H&M som växt fantastiskt de senaste tio åren men som en del nu menar får marginalpress och kommer att ha svårt att hålla samma tempo i butiksöppningstakten framöver. Jag försöker mig inte på att förutsäga framtiden för dessa två bolag men det ska bli väldigt intressant att se om tio år vad som hänt med dom. Kan det möjligtvis vara så att SCA då räknas som ett fantastiskt tillväxtbolag och H&M är stillastående och "tråkigt"?

    För mer information ang "Value vs Glamour" kan ni som är intresserade läsa följande studie:

    http://www.brandes.com/Institute/Documents/Value%20vs%20Glamour%20Global%20Phenomenon%200808.pdf

    My five cents :-)
    /Danne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det farliga med "wonderful company"-resonemanget, som jag tycker en del bloggare råkar ut för, är att det lätt leder till en subjektiv inställning där alla nya fakta sorteras in och vänds till bevis för att det där bolaget man kärat ner sig i är perfekt.

      Grahams mer kvantitativa ansatser har mindre risk för den typen av självbedrägeri.

      Men jag är ändå en av dem som anser att tillväxt är en värdekomponent, men att tillväxten bör bedömas mycket konservativt.

      Radera
    2. Ja. Tillväxt är onekligen mycket trevligt men jag betalar ogärna för den.

      Radera
    3. Något som är värt att betala för är förutsägbarheten i vinsterna.

      Radera