söndag 22 januari 2017

H&M i marknaden

Sedan H&M släppte sina försäljningssiffror för december har dödsrunorna duggat tätt och att H&M är en besvikelse på aktiemarknaden de senaste åren är ett faktum.

Jag tänkte titta lite mer på bolagets strategi, dess position i branschen och på klädmarknaden som helhet. Det är en marknad i förändring där den stora förflyttningen just nu går från fysisk butik till onlineförsäljning. Utöver denna mångåriga trend finns den vanliga utmaningen i modebranschen med skiftande moden och ständiga heta nykomlingar. I vissa fall uppstår förstärker dessa trender också varandra, men mer om det senare.

I detta inlägg vill jag titta på bolaget H&M, inte så mycket på aktien H&M.

Branschen
Den globala klädindustrin består av alltifrån globala jättar till mindre lokala spelare. Störst av dem alla är... Nike. Det säger kanske något om hur spretig branschen är att Nike kan kallas världens största klädbolag när det i denna bransch inriktar sig på en specifik nisch. Andra giganter som är aktiva inom branschen är lyxföretag som LVMH och kontinentala aktörer som amerikanska TJX.

För att ringa in H&M väljer jag ändå att bortse från de ovanstående och titta på följande grupp företag:


InditexH&MFast RetailingGap Inc.Zalando
KällaQ3-16Q3-16Q4-16Q3-16Q3-16
VarumärkenZara
Pull & Bear
Massimo Dutti
Bershka
Stradivarius
Oysho
Zara Home
Uterqüe
H&M
COS
Weekday
Cheap Monday
Monki
& Other Stories
Uniqlo
GU
Theory
PLST
Comptoir des Cotonniers
Princesse Tam-Tam
J Brand
GAP
Banana Republic
Old Navy
Athleta
Intermix
Zalando
Oms (9 mån)
16.400 MEUR
139.547 MSEK
1.266.269 MJPY
11.087 MUSD
2.547 MEUR
Oms (9 mån) SEK
158.014
139.547
105.100
95.016
25.540
Butiker
7.240
4.135
3.160
3.742
1
Fysiska markn
93
62
16
90
1
Online-markn
41
33
>30
213
16
Tillväxt (egen valuta)
11 %
6 %
6 %
-3 %
22 %
Bruttomarginal
58 %
55 %
48 %
37 %
44 %
Rörelsemarginal
17 %
12 %
4 %
8 %
4 %
Nettomarginal
13 %
9 %
0 %
4 %
2 %

Bolagen är sorterade från vänster till höger i fallande omsättningsordning. Branschen bedöms totalt omsätta 3 biljoner dollar varav Inditex och H&M utgör vardera 0,8-0,9 procent. Även om de är världens största fast fashion-bolag är de långt ifrån en dominans. Nikes totala omsättning ligger på 32 miljarder dollar, dvs. ca 1,1 procent av de 3 biljonerna.

Branschtillväxten globalt bedömdes på förhand vara knappt 4 procent 2016, jag har inte sett några faktiska siffror på det. Alla utom Gap i tabellen har med andra ord vunnit marknadsandelar.

Strategi: erbjudande & varumärken
Alla utom Zalando använder samma strategi; de har flera olika butikskedjor som siktar in sig på olika målgrupper på de olika marknaderna och i dessa kedjor säljer de sina egna varumärken. Därigenom förlitar man sig helt på sina egna varumärken när det gäller att attrahera kunder och samtidigt inriktas all marknadsföring på att stärka sitt eget märke.

Att ha enbart egna varumärken gör att alla produkter är unika, de kan inte köpas någon annanstans och man behöver inte heller dela med sig av vinsten till något annat bolag. Zalando har snabbt velat bygga upp sitt märke och det har därför varit naturligt att "låna styrka" av tredje part som Nike med flera. Att idag sälja andras varumärken är en svår position där priskänsligheten är stor bland fyndsökande snabbsurfande kunder, men om man lyckas ta förstaplatsen är det intressant. Detta har Zalando funnit inom mode, och Amazon i de flesta andra kategorier.

Även de andra lånar varumärkesstyrka externt, men då främst genom att kända designers utvecklar separata kollektioner eller samarbeten med kändisar (Beckham för H&M t.ex.).

Strategi: butiker
Alla utom Zalando har ett stort och växande butiksnät, där H&M är den snabbast växande gruppen. Fysisk närvaro är viktig även i dagens handel (över 80 % av kläderna även i väldigt utvecklade e-handelsländer köps i fysisk butik) och ger som en följd tillgång till lokala lager och kunder som önskar service omedelbart. E-handeln har också minskat hyror och konkurrensen om personal i handeln vilket i längden bör innebära att det är billigare att driva butiker.

Strategi: online
Varken Inditex eller H&M redovisar sin online-andel men min gissning är att de ligger någonstans mellan 50-100 % av Zalandos omsättning online.

Båda giganterna har ungefär samma strategi online där man vill erbjuda kunderna tjänster som spänner över både fysisk butik och online. En köpt vara online ska kunna hämtas i butik, returer ska kunna göras i butik. Köphistoriken i butik ska återspeglas i dina erbjudande i webbshoppen. Jämfört med mindre lokala spelare ligger båda giganterna långt efter i funktioner här, men jämfört med Zalando erbjuder man något Zalando inte kan göra.

Gap har valt en annan onlinestrategi genom att öppna sin lösning för leverans globalt. 213 länder är inte långt från det totala antalet länder i världen. Detta har baksidan att många länder är relativt ineffektivt skötta; leveranstider och betalningssätt är inte alls vad lokala kunder förväntar sig och kundtjänsten (i Sverige t.ex.) är på engelska. Detta gör upplevelsen väldigt olika på olika marknader och sänker effekten. Men samtidigt är det ett opportunistiskt sätt att testa marknadernas vilja att köpa från Gap.

Strategi: produktion
Inditex skiljer sig från de övriga genom att äga sin egen produktion. Samtliga andra köper kläder från tredjepartsleverantörer. Detta binder (för Inditex) upp väldigt mycket kapital, men de senaste åren när Portugal och Spanien varit i finansiell kris har priserna krupit neråt och konkurrenskraften gentemot växande ekonomier som Bangladesh stärkts.

De övriga beställer sina kläder i tillväxtekonomier vilket innebär lägre kostnader, men också risker för skandaler och långa transporttider. Detta innebär en moderisk när man måste beställa hela säsongen (H&M har nästan en "säsong" per månad) på förhand. Inditex har mycket kortare ledtid om man vill justera något i kollektionen.

Synergier
Att ha flera parallella varumärken driver såklart kostnader, men även vissa synergier. Till exempel ser man ofta H&M:s eller Inditex olika kedjor väldigt nära varandra i olika städer, det finns möjligheter att få stora hyresrabatter när man förhandlar om så stora totala ytor.

Att äga sin egen butikskedja och onlinehandel innebär som sagt möjligheter att erbjuda kunderna en mycket större servicegrad än vad bolag som endast existerar online kan göra. Ett exempel på detta är de snabba leveransmetoder som är på gång ut till konsumenterna. När allt fler erbjuder att leverera på kvällstid blir lokala och distribuerade lager kritiskt. I övermorgon kväll är inte lika intressant som ikväll.

Inditex val att äga sin egen produktion har varit lyckosamt de senaste åren av flera skäl. Främst ekonomiskt genom att många makroparametrar gjort denna produktion mer lönsam, men även som de själva säger att den minskat moderisken genom att göra företaget mer snabbrörligt och mindre känsligt för missbedömningar. Kundrespons kan leda till modifierade kläder i butiken inom några få veckor.

Varför har H&M tappat mot Inditex?
När man läser tabellen högre upp är det ju tydligt att H&M intagit en tydlig andraplats i branschen, där man för några år sedan var etta. Min analys är att detta beror på ett antal saker:
  • Makro har de senaste åren gynnat Inditex val av produktionsstrategi; försvagad euro och kris på iberiska halvön samtidigt som arbetsförhållande och löner stärkts i tillväxtländer
  • Inditex tog sig snabbare ut online och tvingar idag H&M till betydligt större investeringar
  • H&M har inte varit lika pricksäkra modemässigt de senaste åren. Det blir fler reor, mer prat om väder och annat när kläderna inte riktigt säljer och jag kan inte se någon annan uppenbar förklaring till varför omsättningstillväxten är så låg i förhållande till etableringstakten
Jag anser ändå (från mitt grodperspektiv) att H&M gör rätt saker på strategisk nivå. Investeringstakten är rasande och förutom direkta kostnader för butiker och onlineutveckling innebär det kraftiga ökningar i varulager som binder. Det finns utrymme att växa. Självklart lär inte butik nr 4 500 på marknad nr 60 vara lika lönsam som någon av de 4 499 lägen man valde först, men om inget annat visar ju Inditex att det finns fler bra lägen.

Det H&M behöver arbeta med är sitt varumärke och sin modekänsla. Prickar man dessa otroligt svårgripbara storheter rätt igen (vilket man gjort i sjuttio år) så bör det finnas en svårslagbar infrastruktur för att få ut kläderna kostnadseffektivt till kunderna.

Aktien? Jag är köpare på denna nivå.

torsdag 19 januari 2017

Rapport från Castellum

Årets bokslutskommuniké från Castellum påminner något om den sista sträckan i en home run, man radar upp baser som rundats:
  • Norrportenförvärvet är genomfört, liksom de avyttringar man utannonserade i samband med det
  • Förvaltningsresultatet har ökat per aktie till 8,80 (8,11) kronor, och då har Norrporten bara haft inverkan knappt halva året
  • Historiskt stark nettouthyrning som pekar på minskade vakansgrader om något år
  • När pengarna från avyttringarna kommer in är belåningsgraden 47 %, lägre än vad jag räknade med alltså
Stärkta finanser, till synes förbättrat fastighetsbestånd, ökat förvaltningsresultat per aktie och från åtminstone ett ägarperspektiv ett riktigt bra år. Som ägare är det bara att bocka och tacka!

Om man ägde 100 Castellum-aktier, värda 12 070 kronor, i början av 2016 och valt att sälja teckningsrätterna så sitter man idag med aktier värda 11 920 kronor samt ytterligare ca 2 200 kronor på kontot, 17 procents avkastning. 

Om man istället valde att utnyttja teckningsrätterna så sitter man med 150 aktier idag värda 17 880 kronor men bankkontot är 3 360 kronor mindre, en avkastning på 20 procent.

För ett så stabilt bolag som Castellum är det en utmärkt avkastning och ett tecken på att Norrportenaffären varit mycket lyckad för aktieägarna. Idag är dessutom nettotillgångarna högre och förvaltningsresultatet per aktie högre per aktie. Om man sov på sin post och teckningsoptionerna brann inne skulle man ändå sitta med värdefullare tillgångar idag än för ett år sedan.

Utdelningen höjdes från 4,90 kronor (eller 4,25 justerat för nyemissionen) till 5 kronor. Jag utgår från att detta beror på att bolaget alltmer ses som en "säker utdelningsaktie" och att ledningen inte vill kunna anklagas för att sänka utdelningen på något vis. Detta innebär 19 raka år av utdelningshöjningar för bolaget.

Givet hur bolaget utvecklats tycker jag det var rätt val, finanserna är starka och intjäningsförmågan högre per aktie trots det ökade antalet aktier. Jag är också rätt övertygad om att det uppskattas bland Castellums aktieägare som vant sig vid en sakta stigande utdelning.

Castellum valde att dela upp utdelningen i två delar à 2,50 kronor. Detta ger ett jämnare kassaflöde för bolaget (och senare pengar för ägarna) och lite mindre volatilitet när aktiekursen anpassas efter utdelningen i två steg. I mina ögon finns det inte så mycket bolaget kan göra med de pengarna under de sex extra månaderna som de innehålls och jag hade hellre fått hela femman direkt. Utdelningar sker i Sverige från fastställt fritt eget kapital så bolaget har redan nu konstaterat att man klarar sig utan pengarna och revisorerna anser att det är rimligt. För mig är denna väntan ingen katastrof med definitivt inget positivt.

År 2017 slår Norrportenförvärvet igenom helt och jag förväntar mig en tydlig ökning av förvaltningsresultatet, även om det blir svårt att nå 10 procent (med nuvarande låga skuldsättning), vilket ju är Castellums stående målsättning.

Tack till Saxborn och övriga Castellum för ett väl genomfört 2016!

lördag 14 januari 2017

Finansiering av fastighetsbolag

Detta har hänt: Efter åratal av framgångsrikt bloggande, extremsparande eller annan lukrativ syssla har du nu skramlat ihop ett kunnande och en stark finansiell plattform och funderar på vad du ska göra härnäst. Då slår det dig; fastigheter vore något! Om Fredrik och Biljana kan så borde väl du kunna?

(Inlägget är redigerat den 15 jan: skattemässig avskrivning tillagd.)

Du har genom dina kontakter kommit över möjligheten att köpa ett blandat fastighetsbestånd för 5 miljarder kronor i Lund som ger ett driftnetto (hyror minus omkostnader för drift och underhåll) på 225 miljoner kronor, dvs. en direktavkastning på 4,5 %.

Men 5 miljarder är mycket, till och med för en framgångsrik bloggare, så du kläcker idén att skapa ett aktiebolag som så snart det bildats ska börsnoteras. Du tar kontakt med banken och presenterar dig, dina idéer och dina medfinansiärer.

Hos banken
Din lokala bank, en filial till en av Sveriges större banker, känner till dig, din bakgrund och även ditt fastighetsbestånd väl. Även dina medinvesterare har gott rykte. De erbjuder dig en lånefinansiering motsvarande 60 % av fastighetsvärdet, dvs. 3 miljarder kronor, till en ränta på 2,2 %. De är i nuläget inte beredda att låna ut mer och skulle i så fall vilja höja räntenivån relativt kraftigt.

Om vi tittar på hur bankiren resonerar ser hon chansen att sysselsätta ett större kapital till en rimlig ränta. Uppsidan är dock begränsad så hon vill säkra sig om att om ditt bolag går i konkurs ska hon kunna få tillbaka sina pengar. Därför är kravet att 40 % ska finansieras av dig och dina medfinansiärer genom eget kapital.

Banken ställer även upp ett soliditetskrav på 35 % och ett krav på din räntetäckningsgrad (två covenanter). Om fastigheterna skulle falla rejält i värde vill banken kunna omförhandla lånen.

Balansräkningen och resultatet
Efter ditt besök hos banken har du och dina medfinansiärer en segerrusig middag på Grand och tittar igenom balansräkningen:

Tillgångar(MSEK)Eget kapital & skulder(MSEK)
Fastigheter i Lund
4 950
Eget kapital
2 000
Kassa
50
Räntebärande lån
3 000

Som synes ligger balansomslutningen på 5 miljarder kronor och soliditeten på 2 / 5 = 40 procent. Ni lyckades pruta ner fastigheterna med 50 miljoner och har därigenom en liten kassa som finansierar rörelsen initialt innan hyresintäkterna börjar ticka in.

Den årliga räntekostnaden för lånet är 2,2 % * 3 miljarder = 66 miljoner kronor. Detta innebär att resultatet före skatt blir 225 - 66 = 159 miljoner.

Bolagsskatten är 22 %, men er mix av fastigheter och inventarier tillåter en skattemässig avskrivning på 100 miljoner (ca 2 % av beståndets värde). Skatten blir därmed 22 % * (159-100) = 13 miljoner. Då blir ert resultat efter skatt 146 miljoner kronor och er avkastning på eget kapital blir 146 / 2 000 = 7,3 %.

Detta resultat kan ni välja att dela ut eller behålla i bolaget för att investera i mer fastigheter.

En ny idé: preferensaktier
Efter middagen ses ni inte på några veckor, men en dag kommer en av dina investerare och säger till dig att 7,3 %, det är ju inte så mycket! Men risken är låg resonerar du, din partner kläcker dock ur sig: "Vad skulle hända om vi emitterade preferensaktier? Erik gör ju det.".

Du börjar räkna på det. En rådgivare säger att i nuvarande ränteläge och med riskprofilen i fastighetsbeståndet behöver ni lämna 6,0 % utdelning. Banken har inga synpunkter, eget kapital som eget kapital.

Ni bestämmer er för att emittera preferensaktier för 1 miljard med ett "utdelningslöfte" om 6,0 %, dvs. 60 miljoner varje år. De ursprungliga investerarna får tillbaka 1 miljard att investera på annat håll. Då ser balansräkningen ut så här:

Tillgångar(MSEK)Eget kapital & skulder(MSEK)
Fastigheter i Lund
4 950
Eget kapital (stam)
1 000
Kassa
50
Eget kapital (pref)
1 000


Räntebärande lån
3 000

Precis som tidigare blir resultatet efter skatt 143 miljoner kronor, men nu måste 60 miljoner av dessa skattade pengar delas ut till preferensägarna. Kvar till investerarna finns då 86 miljoner. Det intressanta är att nu har alltså avkastningen på eget stamaktiekapital stigit från 7,3 % till 8,6 %. Nästan 18 procent högre avkastning för stamaktieägarna alltså!

Om det är en bra affär eller inte beror på hur man bedömer risken, som stamaktieägare ligger man efter både banken och preferensaktieägarna om bolaget skulle få betalningssvårigheter, man löper alltså en ökad risk att förlora sitt kapital.

Matematiken och verkligheten
Som exemplet ovan visar maximerar det vinsten för stamaktieägarna i ett fastighetsbolag att:
  • Låna så mycket som banken och den egna nattsömnen tillåter om räntan är lägre än fastigheternas direktavkastning. Om räntan är högre än direktavkastningen - låna inte
  • Efter banken inte vill låna ut mer emittera så mycket preferensaktier man vågar om deras utdelningslöfte är lägre än avkastningen på eget kapital 
Om man tittar på verkliga bolag som till exempel Balder har de en direktavkastning på 5,5 procent på sitt bestånd, en räntekostnad på 2,2 procent och en belåningsgrad på 53 procent (siffror från årsredovisning 2015). Detta ger avkastning på eget kapital på 9,2 procent, därmed är det ytterst rationellt att emittera med utdelning på 6,7 procent av emissionspriset. Om hälften av eget kapital skulle vara sådana preferensaktier så skulle avkastningen på eget stamaktiekapital tryckas upp till 11,7 procent.

Preferensaktiers syfte är alltså att - när bankerna inte längre vill ta mer risk - driva upp stamaktiernas avkastning ytterligare. Stamaktierna tar högst risk men tar också den obegränsade uppsidan av rörelsens resultat. En uppvärdering av fastigheterna tillfaller exempelvis bara stamaktieägarna.

Till sist vill jag tacka kommentatorerna David och Daniel i inlägget om Castellum senast, deras diskussion väckte idén till detta inlägg.

fredag 6 januari 2017

Castellums transaktioner

Castellum har inte släppt sin bokslutskommuniké ännu men bolaget har varit riktigt aktivt efter sitt Norrportenförvärv i somras. I samband med förvärvet kommunicerade man att fastigheter för 4 miljarder skulle avyttras och det har man nu gjort med råge. I en rad pressmeddelanden har man under kvartalet kunnat läsa följande:
  • Fastigheter i Luleå, Sundsvall, Umeå och Östersund har sålts för 5,7 miljarder kronor. Därmed har man helt lämnat dessa städer utom Sundsvall där det fortfarande finns ett bestånd på ca 20 fastigheter. Största köparna var Diös som betalade 8 procent över värderingen i senaste rapporten och 16 procent högre än vad Castellum betalade när fastigheterna köptes av Norrporten
  • Fastigheter i Malmö och Lund har sålts för 1 miljard, något över senaste värdering. Fastigheterna i Lund är i flera fall i områden som är på väg att få ny detaljplan vilket tyder på att Castellum inte vill investera i ombyggnader i regionen
  • Nybyggnationer och markförvärv med investeringar på 0,9 miljarder har påbörjats i Mölndal, Upplands-Bro, Uppsala och Örebro. Investeringarna rör till största delen kontorsfastigheter samt lager- och logistikfastigheter 
Att döma av förvärven tror Castellum mycket på Mellansverige vilket verkar klokt, urbaniseringen verkar starkt för regionen och infrastruktursatsningarna i Stockholm kommer säkert förstärka logistiken i området. Försäljningarna i Norrland handlar mycket om att minska antalet aktiva orter och rationalisera företaget därigenom. I Skåne verkar det som sagt mest handla om att man inte vill investera i större rivningar och ombyggnationer, och alltså prioritera Mellansverige.

Balansräkningen påverkas såklart av detta. Vid senaste kvartalsrapporten var belåningsgraden 53 procent. Affärerna ovan innebär en nettoförsäljning på 5,8 miljarder vilket skulle sänka belåningsgraden till under 50 procent. Detta betyder att man uppnår sina finansiella mål och att vi framöver snarare kommer att se mer investeringar än avyttringar.

Jag är väldigt nöjd med Castellum som innehav och det ska bli intressant att se hur affärerna påverkat förvaltningsresultatet, ser Norrporten-affären lika bra ut nu när belåningsgraden är återställd? Det är såklart ett styrketecken (för ledningen eller för marknaden kan diskuteras) att fastigheterna sålts över priset man betalade för Norrporten.

Castellum har alltid varit ett innehav som passar mig genom att vara ett "okomplicerat", konservativt finansierat fastighetsbolag med en rimlig balans mellan kvalitet och avkastning. Den typ av fastighetsbolag jag helst av allt skulle vilja ha är centrumspecialiserade bostadstunga ägarledda bolag som Wallenstam. Tyvärr tycker alla andra likadant och i mina ögon har de varit övervärderade sedan jag startade bloggen.

tisdag 3 januari 2017

Äga aktier via bolag

Något jag kommit tillbaka till ett par gånger här på bloggen är om det är värt att starta eget investmentbolag. Anders Ölwe bad mig skriva om det igen på Twitter, men det här är ett inlägg som tilltalar kanske 1 % av er läsare. (Om du tillhör de andra 99 procenten rekommenderar jag de lite mer filosofiska julinläggen om långsiktighet eller hur åldrande påverkar investerandet.)

(Inlägget justerades 4 januari 2016: la till avsnitt om KF i årsredovisning)

Diverse beloppsgränser har justerat men ingenting grundläggande har egentligen förändrats sedan jag senast skrev om detta, skattereglerna är fortfarande sådana att det i princip saknas skäl att flytta privata pengar in i ett bolag för att investera därifrån.

Men, om du hamnar i ett läge där du äger ett bolag som är lönsamt men inte vill ta ut pengarna av någon anledning (oftast skatteskäl), hur ska du hantera investeringarna? I detta inlägg antar jag att ditt företag är ett aktiebolag som klassas som fåmansbolag. Om det har så många ägare att det inte klassas som ett sådant är det bäst att dela ut vinsterna och låta ägarna investera dem privat utan bolag.

Från min erfarenhet skulle jag vilja ge några allmänna rekommendationer. Innan du tar dessa råd rakt upp och ner rekommenderar jag att du talar med din revisor eller någon annan rådgivare du har, så att det passar med din situation.

Först tycker jag att du ska se till att isolera investeringsverksamheten från din rörelse. Om du har en restaurang, en byggfirma, ett konsultbolag eller någon annan rörelse (jag kallar det rörelsedrivande bolaget RAB) skulle jag rekommendera att du skaffar ett nytt holdingbolag (HAB) och överlåter dina RAB-aktier till det bolaget. Överskotten från RAB kan sedan delas ut till HAB där börsinvesteringar sker.

Detta är ännu viktigare om du har partners i RAB. Att dessa personer är förträffliga att driva rörelsen med behöver inte betyda att ni är eniga om hur investeringar ska göras eller skötas, eller att ni vill ha samma tidshorisont på investeringarna. Då är det bättre att ni har varsitt HAB där investeringar kan skötas utifrån mer individuella behov.

Använd de fördelar som finns med bolagsformen. Om du nu känner dig tvungen att ha ett bolag så utnyttja avdragsrätten för kontorsutrustning, tidningsprenumerationer, investeringstjänster etc. så att du åtminstone åtnjuter de fördelar som faktiskt finns. Ren investeringsverksamhet är inte momsbelagd, så räkna inte med att kunna dra av momsen.

Ta gärna tillfället i akt och sköt bokföringen själv i ditt HAB. Det är inte svårt, antalet verifikationer blir sannolikt inte så högt och att läsa andras årsredovisningar blir en aning enklare när du har vana av att göra din egen. Jag menar inte att man behöver sköta detta för all framtid, men att testa det i några år kan vara lärorikt.

Skaffa en företagsägd kapitalförsäkring hos en bank som erbjuder avgiftsfri sådan. Mitt eget HAB har en KF på Avanza och det fungerar utmärkt, Nordnet fungerar säkert lika bra. Storbankerna har en tendens att ta ut avgifter för KF, vilket gör att de faller bort.

Bolagsskatten är 22 procent och kostnader kan som vanligt dras från vinsterna från aktier, så incitamentet att använda KF är mindre i ett bolag än för en privatperson. Förluster från aktier i aktiedepå får bara kvittas mot aktievinster, så de kan inte användas för att kvitta andra typer av vinster.

Investeringssparkonto är inte tillgängligt för företag, så KF är den enda kontoformen med kapitalbaserad beskattning. Eftersom det tekniskt sett är en försäkring kan du sätta dig själv som den försäkrade.

Två stora fördelar, förutom den lägre skattenivån, finns med KF: 1) för utländska aktier hanterar försäkringsbolaget dina källskatter samt 2) du behöver inte bokföra transaktioner. Nummer två kan spara en hel del jobb, ditt bolag får inte alls samma stöd i redovisningen som du som privatperson får, som förifyllda kontrolluppgifter etc.

Skatten i en företagsägd KF fungerar precis likadant som för en privat, den dras löpande ifrån medlen inuti KF. Det enda som du behöver redovisa är insättningar och uttag ur KF samt att årligen göra en prövning om värdet behöver skrivas ner. Din KF medför med andra ord inget som helst extra arbete i deklarationen.

KF introducerar en motpartsrisk i att försäkringsbolaget äger aktierna. Det innebär även att du inte kan delta på stämmor och rösta för aktierna. Så om du tänker dig att bli näste Fredrik Lundberg tvingas du sälja KF-aktierna i något läge och köpa dem i en aktiedepå istället.

En vanlig aktiedepå kan vara ett alternativ för svenska aktier, i synnerhet om du har löpande kostnader i bolaget som räcker för att eliminera vinsterna från utdelningarna. Och om du har aktivistambitioner är det alltså helt nödvändigt för att bli registrerad ägare.

När det kommer till det rent praktiska är aktiehandel via bolag väldigt lik privat handel. Transaktionerna sker precis som vanligt i bankens användargränssnitt eller via telefon till mäklare. Användargränssnitten hos bankerna och nätmäklarna är exakt desamma som för privatpersoner. Jag har dock inte provat alla banker så det kan finnas undantag.

Avräkningsnotorna (om du handlar i depå) blir verifikationer i bokföringen, för KF bokförs endast utsättningar och uttag från försäkringen. Depån eller KF blir en tillgång i balansräkningen och ska tas upp till det lägsta av aktuellt värde och inköpt/insatt värde. Om du är framgångsrik i investeringarna innebär detta efterhand att tillgångarna kommer att underskattas i balansräkningen.

Hur mycket skatt du i praktiken får betala beror på ett antal parametrar, men jag ska försöka ge några enkla exempel.

Exempel 1: ditt HAB äger 5000 SAS Pref i en aktiedepå.
  • Vid kvartalsutdelningarna (12,50 kr/aktie) dras ingen skatt, du får bruttobeloppet 62.500 kr insatt, totalt 250.000 kronor under året
  • När du deklarerar bolaget uppstår en skatteskuld (om du inte har någon kostnad att dra av) på 22 %, dvs. 55.000 kronor
  • På bolagsstämman i HAB 2017 beslutar du att dela ut hela återstoden, 195.000 kronor, till dig själv
  • På de första 163.075 kronorna (schablonmetoden) betalar du 20 % skatt, dvs 32615 kronor. De överskjutande 31.925 kronorna ska du betala skatt för inkomst av tjänst. I detta exempel är du lyckligt lottad och har 55 % marginalskatt, så det blir ytterligare 17.559 kronor i skatt
  • I handen har du till slut 144.826 kronor att köpa smör och blöjor för. Din effektiva skatt här blir då 42,1 procent, mycket sämre än att äga aktierna själv
Exempel 2: ditt HAB äger 5000 SAS Pref i en KF, aktiepriset låg på 500 kronor den 1 januari.
  • Vid kvartalsutdelningarna dras ingen skatt, du får bruttobeloppet 62.500 kronor insatt, totalt 250.000 kronor under året
  • Du gör inga insättningar under året så avkastningsskatten baseras på värdet den 1 januari, 2.500.000 kronor, skatten blir 0,375 % av detta, 9.375 kronor
  • Bolagsstämman beslutar dela ut resten, 240.925 kronor
  • På de första 163.075 kronorna (schablonmetoden) betalar du 20 % skatt, dvs 32.615 kronor. På de överskjutande 77.550 kronorna betalar du 42.653 kronor
  • Ut får du 165.657 kronor att köpa ekologiskt smör och svanenmärkta blöjor för. Din effektiva skatt är 33,7 %, återigen mycket sämre än att äga aktierna själv
För att minimera skatten bör du alltså använda KF och dela ut det exakta schablonbeloppet varje år. Av någon anledning är dessa exakta belopp de allra vanligaste bland svenska aktiebolag, år efter år...

Att bokföra en företagsägd KF är inte speciellt komplicerat och beskrivs väl på sajten Bokföringstips. Vad som inte framgår lika tydligt är hur man tar upp det i en årsredovisning. Om du bokför enligt K2 syns KF i balansräkningen så här, förutsatt att du har en långsiktig avsikt med innehavet:

Finansiella anläggningstillgångar
Andra långfristiga värdepappersinnehav, not X, belopp

I noten ska redovisas: ingående anskaffningsvärde, inköp, försäljning, utgående anskaffningsvärde samt ingående nedskrivningar, nya nedskrivningar eller återföringar och utgående nedskrivningar. Genom att summera dessa få du beloppet i balansräkningen. Helt analogt med andra värdepapper med andra ord och snarlikt materiella anläggningstillgångar.

I resultaträkningen syns ingenting om du inte gör någon nedskrivning eller återföring. Om det finns någon sådan post ser den ut enligt nedan:

Finansiella poster
Nedskrivning av finansiella anläggningstillgångar och kortfristiga placeringar, belopp

Beloppet är negativt vid nedskrivning, positivt vid återföring.

Är det något mer jag borde ta upp om egna investmentbolag? Jag fyller gärna på artikeln med mer information i så fall...