onsdag 27 augusti 2014

Om jag fick hundratusen kronor

Jag och några andra bloggare fick frågan från Avanza: vad skulle du göra om du fick 100 000 kronor att investera idag? Jag funderade ett ögonblick på att svara "FAQ, fråga #3", men det vore kanske inte att sköta en uppskattad relation så bra ;-)

Tyvärr är inte svaret på frågan särskilt spännande. Jag tjänar femsiffriga summor i månadslön som de flesta här i landet, så 100 000 är mycket pengar som kan försörja min familj en period. Men jämfört med min befintliga aktieportfölj är det en ganska blygsam summa och därmed skulle jag behandla den som ett månadssparande, vilket också har hänt några gånger under bloggens historia. Jag skulle alltså a) titta i min bevakningslista och titta på bolagen i toppen och b) titta på min portfölj vilket av dessa bolag det vore lämpligt att öka i. Idag skulle det bli ett antal aktier i Deere & Co, precis som det blev i förrgår.

Om vi däremot skalar upp frågan lite så blir det intressantare: vad skulle jag göra om jag fick 10 miljoner att investera idag? Jag skulle inte köpa Deere & Co för 10 miljoner, det är ett som är säkert.

Jag skulle självklart kunna öka upp de innehav som ligger under motiverat pris en aning, dvs. Deere upp till kanske 10 procent av portföljen och Bonheur upp så de ligger mellan 5 och 10 procent igen. Men detta skulle kanske allokera 500 tusen kronor, det finns mycket kvar att investera. Skulle resten gå in i Spiltan Räntefond? Det skulle i så fall innebära att jag vore "65 procent likvid" vilket väcker nya frågor:

a) har marknaden verkligen helt fel eller finns det en chans att jag är för försiktig och att det kommer så breda vinstuppgångar som är inprisat?

b) hur stor är risken att stå utanför aktiemarknaden jämfört med att vara investerad?

Dessa frågor utmanar genast min investeringsstrategi som är ganska tydlig här: köp inte om inte priset är vad jag kallar ett motiverat pris. Hur skulle jag agera?

Sannolikt skulle jag investera halva summan i den del av min portfölj som vore "minst övervärderad" enligt bevakningslistan. H&M och J&J skulle då underviktas i det nya inköpet medan Bonheur, Deere, Handelsbanken, Walmart och Industrivärden skulle få en större del av allokeringen. Jag har inte tänkt ut den exakta fördelningen och viktningen men poängen är att jag skulle göra avsteg från min investeringsmetod. Den är helt enkelt inte byggd för denna typ av situationer och att agera så här skulle vara en hybrid jag skulle känna mig bekväm med.

Den kvarvarande summan skulle jag gradvis investera genom att öka upp mitt månadssparande, och därmed skulle jag (om prisbilden var attraktiv) vara fullinvesterad efter kanske tio år.

Vad säger bloggens läsare? Några av er har ställt frågan till mig redan, men ni andra: om ni fick ett belopp som var minst dubbelt så stort som ert tidigare sparande, vad skulle ni göra?

måndag 25 augusti 2014

Inköp Deere & Co

När det är ont om tid är det skönt att ha en enkel investeringsmetod: a) upprätthåll en lista på ett antal förkvalificerade aktier med en bild av vad som är ett rimligt pris och b) invänta kassaflödet och utläs sedan vad som är tillräckligt attraktivt i pris för att köpa.

Min plan var att om jag hittade något jag ville köpa i aktieväg skulle jag sälja av min nyinköpta räntefond så att jag kunde dubbla upp den månatliga summan jag sparar. Nu har jag dock lyckats missa att göra denna försäljning i den allmänna postsemesterstressen, så månadens inköp blev utan dopning. Om Deere fortfarande är attraktivt nästa månad så får jag kompensera.

Valet denna månad föll alltså på amerikanska Deere & Co som jag kikade på för några veckor sedan och det blev därför ett köp på 23 aktier för 85,13 dollar per styck, dollarn står i 6,94 kronor. Alla tycks rörande eniga om att bolagets vinster kommer att falla under kommande år, min bedömning är dock att detta är inprisat med lite råge och jag är därför intresserad av att köpa.

För några veckor sedan kom det faktiskt upp en del köplägen på min bevakningslista (för en förklaring läs förklaringsinlägget), men nu var det återigen bara Bonheur och Ganger Rolf som gjorde Deere sällskap under 100 procent av vad jag ser som ett motiverat köppris.

Efter köpet ser portföljen ut så här:

Bolag/aktieAntalPortföljandel
Handelsbanken

25 %
    Handelsbanken A
1 420

    Handelsbanken B
2 045

Hennes & Mauritz
2 740
18 %
Swedbank
2 887
11 %
Industrivärden C
3 305
9 %
Investor A
1 390
8 %
AP Möller Maersk A
15
6 %
Sampo
740
6 %
Bonheur
1 800
5 %
Castellum
1 810
5 %
Wal-Mart Stores
280
3 %
Lundbergföretagen
408
3 %
Johnson & Johnson
95
2 %
Spiltan Räntefond
ca 346
1 %
Deere & Co
23
0 %

Marknadsvärdet för portföljen ligger efter en svacka återigen på 4,5 miljoner kronor. Utdelningen på rullande årsbasis är 170 tusen kronor exklusive extrautdelningar.

lördag 16 augusti 2014

Sampos halvårsrapport 2014

I veckan kom Sampo med sin halvårsrapport och återigen var det positiva tongångar från den finska försäkringskoncernen. Det var dock inga dramatiska förändringar:
  • If tappade två procent i premieintäkter men ökade lönsamheten med två procent genom att skära lite på personalen
  • Nordea, varav man äger 21,2 procent, tappade 1 procent i intäkter och även en cent i vinst per aktie
  • Mandatum livförsäkringar som varit det svagaste området de senaste åren ökade premieintäkterna med 6 procent liksom vinsten, vilket är glädjande
  • Gruppens solvens har ökat fem procenter till 189 procent
  • Vinst per aktie för halvåret steg med 6 procent till 1,34 euro, rullande tolv månader har man tjänat 2,67 euro per aktie vilket överträffar mitt investeringsantagande om 2,30 euro
Jag tror det var Rodney Alfvén som sa någon gång att bank- och försäkringsindustri är ingen tillväxtindustri. När bolag försöker ta marknadsandelar aggressivt har de historiskt blivit väldigt hårt straffade. Det handlar mer om att göra rätt affärer än att aktivt söka många affärer. Sampo tuffar på med god lönsamhet och jag bekymrar mig inte så mycket för de minskande premieintäkterna även om jag i ärlighetens namn hellre sett plus två än minus två.

torsdag 14 augusti 2014

Sveriges bolånemarknad

Ett kärt debattämne i Sverige är bolånemarknaden och dess hälsa eller ohälsa. För den som är intresserad vill jag tipsa om Svenska Bankföreningens rapport "Bolånemarknaden i Sverige" som kom ut idag. Som ägare i Handelsbanken och Swedbank, våra två största spelare på bolånemarknaden, tycker jag det är intressant läsning.

tisdag 12 augusti 2014

Riskbegreppet - lika centralt som svårgreppbart

Jag har tillräckligt med kunskap för att veta att jag mycket lite vet, men jag kan i alla fall ta upp en fråga som förbryllar mig mer ju mer jag lär mig om den. Kanske har vi tillräckligt med kunskap bland läsarna för att vi ska kunna reda ut den? Naturligtvis handlar det om den effektiva marknadshypotesen (EMH) och modern portföljteori (MPT) som alla vi som väljer våra egna aktier, oavsett tidshorisont, har problem med.

En av grundpelarna i MPT är att rationella investerare kräver högre avkastning för att ta en högre risker, och därmed ger högriskplaceringar högre avkastning på den effektiva marknaden. Detta hör man överallt, från #sparpodden, via Hemberg till politiska makthavare oavsett färg. Men för att sätta priset måste därmed marknadens aktörer kunna uppskatta risken, och där börjar sakerna krackelera.

För att kunna beräkna rätt pris måste marknadens deltagare kunna bedöma risken, och därmed var det den kanske första nöten att knäcka i den mångfalt Nobelprisade forskningen. Lösningen på detta blev att approximera risken. Man beräknar standardavvikelsen på prishistoriken för ett instrument jämfört med dess marknadsindex. Risken ansätts sedan vara proportionell med denna standardavvikelse. De flesta som angriper MPT ger sig på detta, men angreppen är sällan så koncisa. Jag tycker följande punkter är de som bäst belyser svagheten i antagandet:
  1. I ena andetaget säger man att historiska priser saknar betydelse för framtida priser, i det nästa att framtida risken kan bedömas som standardavvikelsen av historiska priser
  2. Som Alf Riple skrev i sin bok: prisutvecklingen har historiskt inte visat sig vara normalfördelad, och därför är själva beräkningen av standardavvikelsen felaktig rent matematiskt
  3. Buffetts klassiska exempel: om ett bolag har en jämn utveckling över lång tid och sedan åker på ett problem och faller 50 procent i pris. Är risken större före eller efter att problemet blivit känt och priset fallit? Enligt modellen med standardavvikelse: efter, enligt sunt förnuft: före (då priset var högt och något negativt alltså var på väg att ske). Exemplet pekar både på "abnorma" händelser (besläktat med punkt 2) och tilliten till historiska prisrörelser (punkt 1).
Jag håller med om att investerare kräver högre avkastning för att ta högre risk. Men innan risken kan bedömas på ett korrekt och enhetligt sätt, något jag faktiskt betvivlar att den någonsin kan, kommer marknaden aldrig att vara effektiv. Den kommer att framstå som effektiv under perioder där få överraskningar sker, men detta kan enligt min mening inte sägas vara en sann effektivitet eftersom den kan omkullkastas närsomhelst.

Eftersom marknaden under långa perioder kan ses som effektiv är det viktigt att känna till EMH, men som grund för en livstid av investeringar har den stora brister. Dess förespråkare hävdar "men det är den bästa modellen vi har". Som värdeinvesterare tycker jag annorlunda, men kan ändå inte helt förkasta indexinvesteringen för den som vill ha ett enkelt sparande. Men även den har sina brister.

Om några läsare har bättre förankring i den akademiska världen än jag har så skulle jag uppskatta länkar till forskningsartiklar i ämnet. Helst sådana som förstärker eller förkastar mina punkter #1 och #2 ovan, det kunde bli en intressant uppföljning av det (åtminstone intressant för mig).